Success message
Error message
korta versionen
Jag heter Åsa Deleau Wiklund, född i Stockholm 1980. Jag har jobbat som fotograf i strax över 20 år, officiellt sedan 2003 då jag startade mitt företag, då 22 år gammal, men kameran har jag haft i handen sedan tidiga tonår. Jag har alltid haft människor och djur i fokus, jag älskar att fånga spontana ögonblick, små och stora personliga uttryck i stunden. Under åren har jag fotograferat flera hundra bröllop och tusentals familjer, en riktig ynnest att få följa mina kunder och vara med att skapa och bevara minnen för flera generationer.
Jag hade egen studio 2005-2024 men jobbar nu endast on location sedan jag börjat studera till gymnasielärare i engelska och franska.
Jag är gift sen massa år med Anders och vi har våra fina, numera längre än mig, tvillingpojkar Jack och Elliot födda 2012. Hemma huserar även två katter, Sockan (Sokrates) och Eddie, de är en mix av chausie och Maine coon. Äldst av 5 syskon, fransk far och svensk mor.
Jag älskar all sorts konst och inspireras mycket av film, klassisk och modern konst, musik, teater och jag har även en fäbless för språkinlärning.
Jag har alltid älskat film. Min morfar hade ett videoband (jupp, som i 1! enda videoband, VHS, I'm that old) med Alice i underlandet och Dumbo inspelat på, då han ofta var barnvakt såg jag dessa två filmer många gånger om. Landet för längesedan var en favorit hemma fram tills jag var ca 6 år och råkade se Tim Burtons Beetlejuice när jag sent en kväll inte kunde somna och pappa och styvmor satt och såg den. I samma veva blev jag kär i filmen Amadeus av Milos Forman, kostymerna!!! Ser den årligen och olika delar av filmen sticker ut varefter jag blivit äldre, löv it. Då min far är konstnär (och har en ramverkstad, Ram Fatale, på St Göransgatan 65) drog han med mig på alla konstmuseum och uppmuntrade att jag konstant satt och ritade när jag var liten, det blev mycket djur iklädda princessklänningar (var kan jag fått det ifrån?). När jag var 13 började jag fotografera med mammas pocketkamera, jag och min vän klädde ut oss och tog skojbilder, detta fortsatte jag med på gymnasiet fast då med systemkameran jag jobbat ihop genom att få 10:- per disk... Stor fördel av vi gick teaterlinjen då jag gärna sminkade mina vänner från vampyrer till zebror och sen plåtade. När det gäller musik är det blandat, men främst 50-90 tal även om nyare musik slinker med. När alla andra lyssnade på Nirvana på högstadiet hade jag snöat in på Beatles, upptäckte även sen Bowie och Leonard Cohen som än idag är stora favoriter.
Grundskola gick jag på Lycée Français St Louis, den helfranska skolan på Stora Essingen. Vi bodde även i små byar i Frankrike vid två tillfällen. På gymnasiet gick jag teaterlinjen på St Eriks gymnasium, trivdes som fisken i vattnet på estetiska programmet, en enorm kontrast från den elitistiska och betygsdrivna franska skolan. Är säker på att det var de åren som gjorde att jag ville bli gymnasielärare. Jag tog ett sabbatsår efter gymnasiet och jobbade som au-pair i Paris, jag flanerade runt på stan och framförallt gick jag på bio, har kvar alla biljetter, 48 filmer såg jag på de 9 månaderna, gick man på bio för kl 11 kostade det bara 30 francs på den stora biografen i Les Halles/Hallarna. Fick då chansen att se filmer från flera olika länder då utbudet var enormt jämfört med hemma. Nu med alla streaming tjänster ser vi flera filmer i veckan hemma och mycket av min inspiration kommer därifrån, samt från böcker, teater, klassisk konst, gamla foton, mm...
Min dröm från att jag var 14 var att bli engelsklärare, började läsa på gymnasielärarprogrammet år 2000 med inriktning engelska och psykologi. Samtidigt blev jag chefredaktör på kårtidningen Konrad, en tjänst jag delade med min framtida studiokollega (flera år senare när hon sa upp sig från en lärartjänst). Efter 2 år på universitet sökte jag in på Kulturamas yrkesfotolinje efter att min dåvarande pojkvän sagt "varför pluggar du inte foto eftersom du tycker det är så kul", det var ca 300 sökande för de 14 platserna så när jag kom in tänkte jag att det kunde vara en rolig paus och läsa foto nåt år, det visade sig bli en lång paus... Men nu är jag tillbaka på Universitet och läser till gymnasielärare i engelska och franska. Det är riktigt roligt att plugga igen som vuxen, rekommenderas!
Medans jag läste foto på Kulturamas yrkeslinje började jag jobba för Skolfoto Norden och på de 5 säsongerna jag körde fotograferade jag totalt ca 16 000 skolporträtt och en drös gruppbilder, mkt bra träning! Min dröm var att ha en egen studio och fota klassiska porträtt som de gamla mästarna, men även erbjuda fotograferingar med tema och vackra kostymer. Jag började fotografera bröllop redan år 2000 och älskade det! Vackra kläder och framförallt klänningar, olika fina platser som den egna trädgården, skärgården slott, herrgårdar och på det glada människor, kan det blir bättre? När jag tog över Gunn fotografs studio vid Odenplan tog jag över hennes kunder som främst var småbarns familjer och brudparen jag fotat kom med sina barn. Jag var helt ärligt ovan vid att fota barn men blev bättre och bättre på det, till slut fotade jag i huvudsak barn. Många frågar om det är svårt att fota barn, och visst var det en utmaning i början, men med rätt kontakt och lite tricks och knep är det ingen större konst! Barn är naturligt spontana och vi har riktigt kul ihop, blir egentligen bäst bilder när de får vara just barn med allt deras spring, skiftande humör och bus. Det skapar spontana, personliga bilder med äkta leenden.
2005 öppnade jag min första egna studio vid Karlaplan, jag hade träffat min blivande man den sommaren, blir 20 år sen nu i juli! Jag fotade då mest bröllop i miljö och möhippor i studion. 2007 bytte jag till större studio, 150 kvm vid Odenplan, mittemot kyrkan. Här tog det fart då jag fick både gamla fotografens kunder och mina egna, Jag hade många fina år där. 2010-2013 delade jag studion med min vän Jenny, jag hade för mycket jobb och började fundera på egna barn och hon hade sagt upp sig från sin lärartjänst. Vi hade riktigt kul ihop och hon jobbade sen själv tio månader när jag blev mammaledig. Efteråt startade hon egen studio i Åkersberga, närmare hemmet. 2019 flyttade jag till min sista studio, en fantastisk lokal på 190kvm, nästan 6 meter i takhöjd och ett studiorum på 8x30m, den var underbar att jobba i då det inte fanns några begränsningar för utrymme vid ljussättning, bilder med rörelse och större grupper. I januari 2024 stängde jag studion, till stor del på grund av nervskada i handen som gjorde det svårt att fota på heltid.
I början av 2023 började jag testa AI programmet Midjourney, i början kunde man bara prompta och det blev lite olika bra resultat. Sen kom funktionen att ladda upp en egen bild och prompta för att göra varianter, det var kul men riktigt kul blev det efter något år när man kunde "Blenda" bilder, dvs ladda upp två bilder som programmet skapade kombinationer av... Man får sedan 4 versioner som man kan göra små ändringar på eller köra om med favoritversionen för att få nya varianter, efter flera omgångar blir det bättre och bättre. Programmet lär sig även ens stil och preferenser så ju mer bilder man skapar ju mer blir det ett bildspråk som tilltalar en! Ett riktigt roligt sätt att få vara kreativ mellan grammatik, litteraturanalys och glosor! Brukar kombinera foton med nyskapade bilder och mixa och Blenda i flera omgångar. Sitter dagligen och det blir rätt många bilder, kom då på att jag skulle öppna min första webbshop där man kan få mina bilder på diverse produkter. artbyozdeleau.com
Jag har tävlat i foto sedan 2007, första året jag tävlade kom jag på 2:a plats i svenska porträttfotografers förbunds årliga tävling, året därefter 3:a. Det har blivit ett 60- tal diplom för bilder i olika tävlingar, 7 medaljer och 4 pokaler. 2016 blev jag en av 10 finalister i Hasselblad Masters i kategorin porträtt och samma år vann jag SM i porträttfotografi, året innan kom jag på andra plats. 2017 fick jag min QEP (Qualified European Photographer) 2018 blev jag tilldelad mitt Mästarbrev med pompa och ståt i Blå Hallen. Efter det tog jag det lugnt med tävlandet och har istället suttit i juryn i Sverige och Norges motsvarighet till SM.
Ser egentligen inte mig själv som en vinnarskalle, att tävla har för mig varit ett sätt att se hur mina bilder står sig i branschen. Jag passar för det mesta på att testa nya idéer och ser om de går hem hos en jury och bland kollegor. Jag fotograferar sällan enkom för tävlingen, roligare att se om mina kundbilder håller måttet och duschar mig till att ständigt utvecklas. Finns inge bättre skola än att sitta med under jureringar och få höra juryns kommentarer om alla bidrag, mina och andras, man lär sig något varje gång oavsett hur länge man varit verksam.